personligt

vfartikel av Åsa Eneljung

Jag är själv mamma till en son som har diagnos autism med utvecklingsstörning.

Har läst autismspektrum och specialpedagogik, men det är nog som mamma jag lärt mig mest!

Man läser allt man kommer över och ju mer man läser ju mer inser man vilken komplicerad
funktionsnedsättning autism är. Man måste lära in allt som kommer naturligt för andra barn.
Man var tvungen att verkligen börja tänka på ett helt annat sätt för att kunna hjälpa honom.
När han var mindre kunde han riva sig själv, banka huvudet i golvet eller på annat sätt göra
sig själv illa. Detta förstår vi efteråt att det var en stor frustration för honom att inte förstå
omgivningen eller vad vi sa och gjorde.

Vid ca två års ålder fick vi komma till logoped första gången. Då vände allt.
Vi slutade pressa honom att prata utan lät han använda sina ord för saker, samtidigt
som vi visade att vi förstod vad han menade. Han blev så glad och fick en lust att kommunicera.
Han slutade nästan omedelbart att skada sig själv. Han blev lugn.

Det tog ca tre år innan vi fick diagnosen autism.
Då hade vi redan börjat att "jobba" med honom.

Vi hade tur som fick börja på Barn & Ungdomshabiliteringen i "Lust att lära".
Där fick vi lära oss hur vi skulle lägga upp träningen.
Det var skönt att få stöd och prata med folk som hade erfarenhet av autism.

När vi började att "jobba" trodde jag aldrig vi skulle nå fram till honom som vi
nu har gjort.

Jag bytte ut materialet och ersatte det med inriktning på djur.
Då vände det väldigt fort och han tyckte det blev roligt, en lekstund. Det hade inte hänt om jag inte använt material som stimulerade honom, givetvis. Det handlar om motivation och intresse. Leker man sig fram så kan man komma hur långt som helst. Det gäller att ha tålamod!

Letade mycket efter material att träna med men det fanns väldigt lite utbud.
Man måste ju hitta något som passar barnet man ska träna med.

Efter att vi har börjat med träningen så har han gjort stora framsteg.
Det är kämpigt i början innan man hittat rätt men man får inte ge sig.

Det tar mycket tid, så att kunna få material som redan är färdigt gör att man kan lägga tiden på träning istället. Hans bror som är ett år yngre (född 2005, ingen diagnos) har ett stort försprång i skolan för han har varit med vid jobbstunderna. Materialet har provats på barn med/utan olika svårigheter och det har fungerat bra på samtliga. Kan man göra inlärning kul så varför inte?

Min son har lite tal nu men det viktigaste är att han har ett behov av att kommunicera. Han vill saker och han visar sitt missnöje när det inte blir som han tänkt sig. Det händer mycket sen han började i skolan. Han går på särskola och har utvecklats mycket där. Vi har haft tur som kommit till en skola med engagerade lärare som har kunskap om autism. Han får det han behöver i tydliggörande och lugn för att kunna lära in och leka.

Kontakta mej om det är oklart hur vi tränat eller andra frågor.
Jag delar gärna med mej av det jag lärt mej och vill gärna höra era erfarenheter.

Hälsningar Karin
konst.bildhjalp@live.se